Ogräsbegränsning.

Senast uppdaterad: 2013-02-11 21:57:34

Ogräsbegränsning.

Inom den ekologiska odlingen talar man inte om ogräsbekämpning utan om ogräsbegränsning. Ogräsen bidrar ju också med biologisk mångfald och andra nyttigheter t.ex. genom att ge skydd och föda åt insekter, fjärilar och fåglar.

Kvickrot.  

         Kvickroten kan begränsas mekaniskt genom att utlöparna utsätts för   

                           Uttorkning,  Frysning,   Kvävning,     Utsvältning.

                  Uttorkning.

Av ovan angivna metoder har uttorkning tillämpats sedan gammalt.

Uttorkningseffekten är starkt beroende av vädret. På en träda kan man en torr sommar få god effekt. Även efter en tidigt skördad gröda på hösten kan man få god effekt men det förutsätter en torr höst. 

Ogräsharvning i växande gröda eller blindharvning verkar genom uttorkning.

 Frysning. 


Utlöpare som får ligga på markytan under en vinter kan skadas av frost, under barvinter även av uttorkning. En sådan effekt kan erhållas om man tidigt på hösten kör med kultivator som drar upp utlöparna till ytan.

 

  Kvävning.

Att kväva kvickroten genom att omsorgsfullt plöja ner den djupt har också tillämpats sedan gammalt. Ju djupare ned man kan placera kvickrotens utlöpare, desto längre väg har skotten att växa innan de når markytan. De som kommer upp är försvagade dessutom kommer de upp sent i förhållande till grödan som då får ett försprång och konkurerar bättre.

 

Utsvältning.

Utsvältning grundar sig på en uttömning av plantans näringsförråd. Då ett skott växer ut från en utlöpare förbrukas reservnäring även då skottet kommit upp till markytan och de nya bladen börjat bygga upp en ny växtmassa. Först när den nya plantan fått 3-4 blad – motsvarar 10 – 15 cm höjd – vänder strömmarna så att ny reservnäring börjar byggas in i utlöparna. Detta stadium kallas kompensationspunkt och där är plantan känsligast för störningar i tillväxten.

 

Bäst effekt får man naturligtvis om man kan kombinera de olika metoderna t.ex. att sönderdela eller sarga utlöparna så mycket som möjligt. Dessa bör därefter få tid på sig att utveckla nya skott så att mängden reservnäring minskar. Detta kan sedan upprepas vid kompensationspunkten tills man avslutar med en omsorgsfull plöjning.